Ett isigt tvärstopp
Ryssvinterkylan väcker minnen från första vintern på gården.
Vattnet i slangen ut till utfodringen har frusit till is och vi får kånka spannar. Det blir en och annan spann, men jämfört med vintern 2005-2006 är det ingenting. Då svettades vi nästan varje gång vi skulle fodra, trots att vi bara hade två hästar på den tiden.
Halvvägs med i gänget
Imorse släppte vi ut Lukka och Kulan i en liten hagen intill utfodringen. Kulan dök rätt ner i en av högarna med hö vi lagt ut i hagen, Lukka gick runt och skrapade bort snö för att komma åt gräset under. Som om hon inte förstod att hö också är mat.





