Ibland går det undan

I oktober hade vi åtta egna hästar på gården, nu har vi fyra. Det hade nog ingen trott för några månader. Nej – vi har inte blivit allergiska mot hästar och vi ska inte sälja gården, men ibland faller pusselbitarna på plats.

Det här med att kombinera hästgård och ”riktigt” jobb är inte helt lätt. Hur mycket vi än försöker trixa och trolla så finns det veckor när tiden inte finns. Fram till nyligen var jag helt egen företagare med mitt Backhaga Ordbruk och kunde styra arbetstiden ganska mycket själv, det vill säga så mycket som kunderna tillät det. I oktober blev jag deltidsanställd av min samarbetspartner och fd TV4-kollega. Det känns både tryggare och roligare att jobba i ett team istället för själv, samtidigt som det innebär mer åttatillfemjobb. Mitt eget företagande fortsätter, fast i mindre skala.

Under sommarhalvåret gör det inte så stor skillnad när arbetsdagen blir arbetsdag och hästjobbet görs andra ljusa timmar, men just de här mörkaste timmarna blir det mindre med hästliv. Och då känns det bra att inte ha så

många egna hästar att ta hand om, mer kvalitetstid per häst helt enkelt. Dessutom en kortare attgöra-lista.

När vi köpte Gledra var tanken att sälja Ragnar för att uppgradera flickornas ridhäst. Visst kändes det tufft att sälja vår klippa i tillvaron, töltmoppen som varit med oss sen 18 december 2005, dag tre på Backhaga – men vi vet att han har fått det toppen och han är bara några mil bort i våra gamla trakter i sydvästra Skåne. Så var det sju hästar.

Sen skjutsade vi vår mammahäst Fidla till vinterbete hos våra vänner på Österlen. Vi tror att hon får det kanon där tills vi hämtar hem henne i vår. Sex hästar kvar hemma.
Kort efter det var det dags att lasta och köra iväg Drömmen. Ett par veckor efter att han lagts ut som saluhäst på Änghaga var han reserverad. Vår lilltöltmoppe är nu såld och han ska flytta till en familj utanför Sundsvall som mamma/dotter-ridhäst. Fem hästar.

Kylja gick det däremot trögare med. Inte lika lätt att hitta köpare till en häst som är lite äldre, hur härlig hon än är. Men ett par av våra närmaste grannar som är supertrevliga vill prova att ha henne som foderhäst. De var så sugna att de lämnade sin gård mitt i julstöket med sin hästtransport för att hämta hem vår fina vita Kulan. Nu går hon tillsammans med deras andra två hästar, en brun och en fux i en hage ett stenkast bort.

Nu har vi fyra egna hästar kvar på Backhaga. Så visst känns det annorlunda att gå ut till våra hagar, när flera av ”våra” inte längre är kvar. Men vi är säkra på att alla fyra har det bra och vi kan ju hälsa på dem.

Alltid bra att ha en anledning att åka till Sundsvall.

2 thoughts on “Ibland går det undan”

  1. Måste kännas hur skönt som helst att ha tid att sitta ner i lugn och ro om man känner för det . Hästliv ska vara kul, inte en belastning . Men visst är det oftast så att ”bättre lyss till den sträng som brast, än ALDRIG spänna sin båge” ! 🙂 🙂 🙂

    1. Hästliv är ju bland det roligaste som finns när man har tid för sina hästar och kan leva upp till sin ambitionsnivå. Vi saknar redan de hästar vi inte har hemma, men vi vet att de får det bra.
      Nu hoppas vi bara att det kalla vädret vill hålla i sig, hästlivet på vintern är så mycket lättare med snö än med regn.

Kommentarer inaktiverade.