Att sälja är att dö en smula?

Nej, för det är faktiskt avel vi bedriver. Vi måste sälja en del av våra hästar, hur svårt det än är att skiljas från dem man sett födas och växa upp. Därför sitter jag och skriver på annonstexter om våra småhästar. Men det känns lite hårt att gallra bland informationen, det finns så mycket att berätta som inte platsar i en traditionell annons. Slutresultatet blir opersonligt, så riktigt nöjd är jag inte.
Vi har ju sett deras olika karaktärer redan som små.

Först har vi finaste Kulans son Askur, med sitt blå öga och sin burriga pannlugg. Den snälle, coole killen som tog hand om ”lillebror” Drömmen hela sommaren när de var på bete tillsammans. Han har vuxit ikapp mamma och liknar mer och mer snygge pappa Vestri. Till sommaren kan han börja ridas in, det känns nästan overkligt.

Så har vi Eldis som visade en härlig energi som föl och sprang runt i full fart med sitt gipsade ben släpande efter sig.

-Vilken livsglädje! sa veterinären som skötte hennes ben.

Hon blev helt frisk och nu är hon en vän liten dam som ser ut som mamma Eir, fast med ljusare man. Och ibland gnistrar hon till som när hon var liten.

Och till sist vår lille Drömmen, som töltade runt och bet alla i baken när han var liten. Söt som en pralin, lite smådryg men snäll. Han hade fortfarande kvar lite av det när vi släppte honom på sommarbete. Det är lätt att föreställa sig att en del av de andra grabbarna inte var så imponerade av att bli nafsade på rumpan. Och efter vad betesägarna berättat var Askur ofta framme och gick emellan.

-Det där är min lillebror. Låt honom vara, han vill bara leka!

Eftersom Drömmen fortfarande är hingst går han på bete en dryg timme bort. Igen. Därför är det nog lättast att lämna bort honom som knappt varit hemma sen i april. Men honom skulle jag gärna ha själv som nästa ridhäst…

Tillbaks till de torra annonserna. Nu måste de bli klara.
Vi kan inte behålla alla och till sommaren får vi en ny liten att njuta av. Och minst ett sto ska skickas till hingst. Avel är inget man blir rik av, men kul är det.